Kortkurs

I onsdags kväll var jag på kortkurs hos duktiga Madde. Det var jätteroligt att komma ut och göra något annat en kväll. Sen är det ju kul att hålla på och pyssla och testa nya tekniker, som man kanske inte valt själv. Den här kvällen var temat Romantik och Antik. 

Här är mina kort från i onsdags och jag tycker de blev fina. 

Strålning del 2

Igår fick jag min andra dos med strålning mot metastasen i bröstbenet. Strålningen ska hjälpa mot den smärta jag känt i bröstet. Jag tycker redan att det börjat kännas bättre även om jag haft ont till och från under veckan. 

Så nu är det bara att vänta och hoppas på att strålningen är så effektiv som jag hört. 

Promenad i solskenet

Idag har det iaf delvis varit riktigt toppen väder i Stockholm. Så mitt på dagen bestämde Kicki och jag oss för en promenad i vårvärmen. Det blev en skön promenad även om jag går långsamt och lätt blir andfådd. 

Det var jätteskönt ute men det roligaste var nog ändå att titta på de urgulliga små gräsandungarna i dammen. 

Home sweet home!

Idag har jag fått komma hem från sjukhuset. Jag har inga problem med att vara på sjukhus, alla har varit så trevliga och man känner sig ompysslad. 

Men det är väldigt skönt att vara hemma igen. Mina egna saker och mina egna tider för saker, det är inte så dumt. :)

Strålning

Igår blev det så dags att få min första strålningsbehandling. Jag ska få strålning som smärtlindring mot smärtan från cancern i bröstbenet. Jag blev ganska nervös inför strålningen, vilket ju är ganska vanligt när jag ska göra något för första gången. 

Igår några minuter före 14.00 gick jag så ner till radiologavdelningen och satte mig för att vänta..... för att bara någon minut senare få återvända till mitt rum, eftersom de hade problem med maskinen. Så det blev ännu lite väntan men inte mycket, för ca 50 minuter senare var det dags.

Väl där fick jag ta av mig på överkroppen och lägga mig på britsen. Sedan ställde sköterskorna/teknikerna in maskinen utifrån mina tatueringar och alla konstens regler. Det var lite svårt att ligga stilla och inte "hjälpa till" när något skulle flyttas. När jag låg rätt så började de med att ta bilder för att verkligen se att allt var rätt inställt. När det var klart började det med en dos strålning underifrån, dvs jag hörde bara ett ljud. Sedan svängde maskinen runt och hamnade rakt ovanför bröstet och jag fick en längre dos (eller större kanske) ovanifrån. Det kändes egentligen ingenting men jag tyckte att det blev något varmare över bröstet. Det var tydligen ganska ovanligt att känna värme men vissa upplever det. Jag kan inte säga att värmen kom ifrån strålningen eller om det var maskinen som var lite varm. Sen var det klart, bara att klä på sig och gå tillbaka till avdelningen.

Jag har inte känt av nånting efter heller. De har varnat för att jag kan få lite mer ont de första dagarna men det är inte säkert och jag har inte känt något än. Nästa vecka ska jag få en dos till. Första sa de att jag bara skulle få en dos men strålningsläkarna hade bedömt att det skulle bli bättre resultat av två behandlingar.

Inlagd

Sen i tisdags är jag inlagd på sjukhus igen. Det började med att läkaren (jag träffade i måndags) ringde på tisdag morgon. Han hade fått resultaten på några blodprov och upptäckt att allt inte stod rätt till. Det var obalans i elektrolyterna och jag behövde komma in på sjukhus för att få det åtgärdat. Så det var ju bara att äta frukost, packa väskan och bege mig mot akuten, dit läkaren dirigerat mig.

Väl på akuten tog de lite nya prover, EKG och fler blodprov, och jag fick dropp. Sen blev det en hel del väntan, nästan 8 timmar. Det här berodde inte på att de inte visste vad som skulle göras utan på att det inte fanns någon vårdplats innan dess. När jag väl fått en plats så var det på ett annat sjukhus.... Så vi hoppade in i bilen och åkte från Karolinska till Södersjukhuset och här fick jag till sist ett rum och en säng.

Förutom obalansen i elektrolyterna som läkaren ringde om visade det sig att jag hade blodbrist, förhöjt infektionsvärde som tydde på att något inte står rätt till. Så i onsdags fick jag ännu en blodtransfusion och så satte de igång en kur av intravenöst antibiotika. Jag fick också göra lungröntgen för att utesluta lunginflammation.

Förutom allt detta har de sett på bilderna ifrån datortomografin att jag fått små blodproppar i lungorna och en i hjärtat. Blodpropparna i lungorna sitter visst på "bra" platser. Men proppen i hjärtat har de idag undersökt närmare genom en ultraljudsundersökning. Jag har ännu inte fått veta vad resultatet av undersökningen är.

Idag har jag dessutom fått mina "tatueringar".... För att förbereda inför strålbehandlingen så fick jag imorse åka till radiologavdelningen. Där tog de några nya datortomografibilder och riktade in var precis jag ska strålas. Så de ritade på mig, tog bilderna och efter det "tatuerade" de in en prick på varje ställe för att nästa gång kunna ställa in maskinen exakt likadant. Så 3 minitatueringar har jag numera.

Dagens besked

Idag har jag varit på läkarbesök för att få svaren på datortomografin och få veta hur vi ska gå vidare. Tyvärr var det inga bra besked, cancer sprider sig igen. Det kan nog vara så att en del av de biverkningar jag mått dåligt av de senaste veckorna i själva verket är sjukdomen. Det här var ju riktigt tungt att höra och jag har varit väldigt ledsen resten av dagen, vilket ju knappast är konstigt. 

Så vad händer härnäst... Jo nästa vecka påbörjar jag behandling med ett nytt cellgift. Dessutom ska jag få strålning mot cancern i bröstbenet, dvs där det växt mycket och det jag har ont av. Men det var ca 2 veckors väntetid till strålningen. 

Allt det här känns ju oroligt, även om jag litar på att läkarna gör sitt bästa för mig. Så nu är det väl bara att hoppas att det här är behandlingen som vänder läget. 

Behandling eller inte...

Den här veckan är det dags för nästa behandling, som vanligt föregås det av blodprov och läkarkontakt (denna gång per telefon). Så igår tog de blod och sen ringde läkaren. Han tyckte inte att jag skulle må så pass dåligt som jag gjort de senaste veckorna utan tyckte att jag borde känna någon nytta av cellgifterna. Så har inte jag tänkt på det tidigare utan utgått ifrån att man får ta biverkningarna och sen när man slutar med behandlingarna så kommer man må bättre. 

Men det var inte läkarens syn på det. Istället för behandlingen ville han att vi ska göra utvärderingen (scan och läkarbesök) tidigare för att se vad som pågår. Risken är väl att även detta cellgift slutat göra någon nytta och att jag måste få nån annan behandling. 

Nu ska det göras en datortomografi på lördag och på måndag får jag (vi, för jag går inte själv) träffa läkaren. Det känns ju oroligt men bra att ändå kunna få svar och kanske en ny plan så pass snabbt. 

Sen tycker jag att det känns j-drigt orättvist om behandlingarna inte funkar på mig. Det känns som jag får stå ut med rätt mycket utan att få så mycket tillbaka.