Min historia 7

I början av sommaren, strax efter jag påbörjat cellgiftsbehandlingarna, så fick jag ont i ryggen till och från. Vid nästa möte med läkaren visade det sig att mina njurvärden var dåliga och att njurarna var ansträngda. Jag blev inlagd för att undersöka och göra något åt detta. Resultatet blev en nefrostomi. En nefrostomi är en nål/slang som sitter rakt in i njuren och en påse på utsidan där urinen rinner ut.

När de undersökte och satte in nefrostomin så fick jag ligga på mage på en brits i ett rum, där det fanns både röntgen och ultraljud så att läkaren kunde se vad han gjorde under hela ingreppet. De använde lokalbedövning och jag kunde följa med i vad som hände, även om jag inte såg något under skyddsduken. Den första nefrostomin gick ganska smidigt att få på plats men när läkaren skulle försöka på vänster sida var det svårare. Där hade han svårt att hitta "rätt" plats för nålen och dessutom hade visst min vänstra njure gömt sig lite under revbenen. Läkaren konstaterade att vänster njure redan såg ut att må bättre och det slutade med att jag bara fick en nefrostomi. 

Jag trodde att jag skulle få ha nefrostomin i några dagar eller kanske någon vecka tills njuren mådde bättre, så hade det ju varit med andra dränage jag haft. Men så fel man kan ha.... jag fick ha den hela sommaren. Så när alla ni andra njöt av den varma sommaren och dess bad så fick jag titta på, inget badande med en nefrostomi. Dessutom var jag tvungen att få såret omlagt på vårdcentralen ca en gång i veckan. Allt det här innebar förstås en hel del jobb både med att boka in tider men även med att tänka ut vilka kläder jag kunde använda och hur jag kunde sätta fast påsen. I sommarvärmen blev det dessutom rätt varmt att ha en plastig påse fäst på benet.

Här ser ni såret vid ett av tillfällena det lades om. 

I början av september slutade det rinna urin ner i påsen. Jag hade inte ont eller obehag men inget kom i påsen, så jag kontaktade Karolinska för att få nefrostomin kontrollerad. När jag kom in på undersökningen visade det sig att det var stopp i slangen. Läkaren gjorde ett försök att byta slang men det gick inte och det slutade med att han tog bort nefrostomin, nästan slet ut den faktiskt. Ja, det gjorde ont men gick över snabbt och jag var väldigt glad att vara av med den.

Den 15 september kunde jag äntligen ta "sommarens" första bad i havet. Det var inga 22 grader i vattnet längre men det var ändå härligt. Tur hade jag också som hann för dagen efter slog vädret om och blev höstlikt.