Nordens Ark

Den senaste veckan har varit riktigt tuff. Jag har kämpat emot orkeslöshet, illamående, känslosvall och så vidare. Men det har gått åt rätt håll, för varje dag har det känts som jag orkar lite mer, klarar lite mer innan jag verkligen måste vila. 

Så imorse när jag vaknade mådde jag riktigt bra och vädret såg ut att bli toppen. Så jag föreslog att vi skulle åka till Nordens Ark, ett riktigt favoritställe. Jag tänkte att en långsam promenad runt och titta på djuren skulle bli trevligt och inte allt för ansträngande (det finns ju bänkar längs hela vägen). Men redan i första uppförsbacken kände jag att det här kommer inte bli lätt. Jag blev väldigt andfådd och fick sätta mig och vila. Det här upprepades sedan vid varje backe och ibland även däremellan. Vid de brantaste backarna var jag så trött att jag nästan grät när jag kom upp. Det var så jobbigt. 

Jag intalar mig själv att det är inte farligt att bli andfådd eller att musklerna får jobba sig varma och jag är nöjd med att ha tagit mig runt. Men jag kommer tänka efter noga innan jag föreslår utflykten igen, vilket känns väldigt tråkigt.