Efter att ha varit på uppvaket i nån timme, dvs ca kl 20, frågade jag sköterskan om hon visste om någon kontaktat min familj och berättat att operationen var klar. När hon som svar undrade om jag ville låna telefonen blev jag otroligt glad och förvånad. Att få ringa och prata med Kicki och Mats kändes helt fantastiskt och som om jag hade kontakt med omvärlden, inte att jag var helt avskild från allt och alla. Att höra deras röster och själv få berätta hur jag mådde var underbart och verkligen inte något jag trott var möjligt.
Jag låg kvar på uppvaket hela natten och lyckades inte sova någonting på hela tiden. Under natten hade en sköterska koll på mig och kontrollerade ofta olika värden och liknande. Vid ett tillfälle kom det två andra och röntgade mina lungor, medan jag låg i sängen. Det är otroligt vad sjukvården kan. Tyvärr upptäckte de då att slangen jag hade genom näsan ner i magsäcken hade flyttat på sig. Jag ville ju helst bli av med slangen eftersom den skavde i halsen, men det gick inte. Istället var de tvungna att trycka ner den så att slangen hamnade rätt igen. På grund av slangen fick jag inte dricka (eller äta) nånting. Det kändes väldigt jobbigt eftersom slangen skavde i halsen på mig. Så till sist gick de med på att jag fick blöta munnen med hjälp av en bit svamp på en pinne. Jag blötte upp svampen i vatten och fick suga på den som på en godisklubba. Det såg nog larvigt ut men hjälpte i alla fall lite.
Natten blev ganska lång när jag låg där och försökte sova utan att lyckas. Man börjar lyssna på alla ljud runt omkring och fundera på vad ljuden betyder. Mitt minne av tiden på uppvaket är att jag inte hade ont, förutom skavet i halsen, och att tiden gick långsamt. På morgonen skulle jag få flytta upp till avdelningen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar