Väntan....

Ja, som sagt bara att åka hem och vänta på nästa steg. Det är inte så lätt att få sådana nyheter och sen bli hemskickad till sitt eget i väntan. Jag har en otrolig tur som har en fantastisk familj som ställde (och ställer upp otroligt för mig) upp och hjälpte till att hålla mig sysselsatt.

Under de följande veckorna blev det en del besök på Karolinska för planering av hur vi skulle gå vidare och för diverse olika undersökningar. Nån vecka tror jag att jag var där varje dag av någon anledning. Dagarna emellan de olika undersökningarna försökte jag fylla med andra aktiviteter, så inte huvudet fick allt för mycket tid att fundera på allt som pågick. Sally var duktig på att hålla faster sysselsatt med annat än grubblerier. 

Jag försöker hela tiden hålla mig positiv och "gilla läget", även om det inte alltid är så lätt. Jag tänker att man måste försöka vara positiv till det sjukvården försöker göra för att det ska hjälpa. Att man på något sätt kan använda placeboeffekten även med hjälp av sin inställning. Jag hoppas i alla fall....