I eftermiddags fick jag verkligen uppleva blandade känslor. Häromdagen upptäckte jag att min klocka börjat dra sig, den som alltid gått hur bra som helst var kommit timmar efter. Det kändes jobbigt eftersom - jag alltid har klockan på mig och så ärvde jag den efter Åke. Så idag tänkte jag lämna in den för att få den lagad....
Killen i affären tittade på klockan och sa att jag måste byta urverket och det var inte klockan värd! Jag antar att mitt minspel sa nåt annat för han la snabbt till "ja rent pengamässigt alltså, affektionsvärde kan man ju inte sätta pris på". Jag blev inte så glad, som ni nog förstår. Så nu måste jag bestämma mig för vad jag tycker... är det värt priset eller inte.
Nästa stopp på "ärendelistan" var HM. Jag köpte nyligen en kofta där, som jag verkligen trivs i. Idag gick plötsligt en söm upp och en ficka började falla sönder. Så jag gick till HM för att kolla om jag kunde få byta, trots att jag inte hade nåt kvitto kvar och jag blev jätteglad när den snälla kassörskan gick med på ett byte. Det är härligt när man träffar på snälla människor. :)
Efter det var det bara att skaffa en ny klocka, för jag står inte ut en dag till utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar