Blandade känslor...

I eftermiddags fick jag verkligen uppleva blandade känslor. Häromdagen upptäckte jag att min klocka börjat dra sig, den som alltid gått hur bra som helst var kommit timmar efter. Det kändes jobbigt eftersom - jag alltid har klockan på mig och så ärvde jag den efter Åke. Så idag tänkte jag lämna in den för att få den lagad.... 
Killen i affären tittade på klockan och sa att jag måste byta urverket och det var inte klockan värd! Jag antar att mitt minspel sa nåt annat för han la snabbt till "ja rent pengamässigt alltså, affektionsvärde kan man ju inte sätta pris på". Jag blev inte så glad, som ni nog förstår. Så nu måste jag bestämma mig för vad jag tycker... är det värt priset eller inte.

Nästa stopp på "ärendelistan" var HM. Jag köpte nyligen en kofta där, som jag verkligen trivs i. Idag gick plötsligt en söm upp och en ficka började falla sönder. Så jag gick till HM för att kolla om jag kunde få byta, trots att jag inte hade nåt kvitto kvar och jag blev jätteglad när den snälla kassörskan gick med på ett byte. Det är härligt när man träffar på snälla människor. :)

Efter det var det bara att skaffa en ny klocka, för jag står inte ut en dag till utan.

En lång dag...

Idag har det varit rätt förvirrande väder här i Stockholm. I morse gick jag till jobbet genom snöyra, slask och blåst (mörkt var det också) och det kändes verkligen som höst, nästan vinter. När jag skulle åka hem sken solen och snön smälte och droppade och man kunde tro att det var en aprildag (solen värmde till och med).
Betyder detta att min arbetsdag sträckte sig från slutet på oktober till april??
Inte konsigt att man är lite trött ;)

What faith can do

Den här låten snurrar i huvudet på mig idag.

...och jag pluggar text inför konserten på torsdag...

♥

Jag har världens snällaste mamma. Inte nog med att hon ställde upp och körde Charlottte, Mattias och mig till starten på loppet idag utan sen lagade hon jättegod middag till mig och hade köpt blommor.

♥♥♥  Tack Kicki  ♥♥♥

Hässelbyloppet

Idag har jag sprungit Hässelbyloppet. Det är ett lopp på 10 km som går i trakten jag bor. Jag var rätt nervös före loppet (jag kommer ju ihåg hur jobbigt Bellmanstafetten var) men det gick jättebra. Inte så att jag fick någon fantastisk tid men jag klarade av en mil för första gången och det kändes bra i kroppen.
Jag är väldigt nöjd och stolt över att ha klarat loppet!