Idag, 18 augusti

Den här dagen har inte startat så bra. Kroppen samarbetar inte, utan jag har lite ont till och från. Hostan är bråkig och då kommer ju illamåendet med det. Förutom allt det här så är humöret lågt. Ibland känns det som om jag kämpar i ständig uppförsbacke och det tar så klart. 

Huvudet ställer dessutom till det för mig eftersom jag känner att jag borde göra mer än jag gör. Jag borde göra mina träningsövningar, borde vara ute mer, borde ta promenader, borde hjälpa till mer här hemma osv, osv.... Men istället fastnar jag på soffan och sen får jag dåligt samvete och så har jag en ond cirkel. 

Besök

I helgen som gick har vi haft besök av mina 2 engelska kusiner. De kom i fredags kväll och vi hade tid att prata en stund innan det var sängdags. 

I lördags startade vi med en lång och lugn frukost. Sen gav vi oss ut på lite sightseeing på ön och sen åkte vi till Nordens ark. Nordens ark är en helt fantastisk djurpark, enligt mig. Vi gick runt i parken i ett långsamt tempo, pga mig. Många av djuren var samarbetsvilliga och visade glatt upp sig. 

När vi hade gått runt parken och köpt de obligatoriska lotterna så åkte vi på lite sightseeing längs kusten.

I söndags blev det ännu en lång trevlig frukost och en lugn förmiddag i trädgården innan det var dags för killarna att packa ihop igen. 

Det var en jättetrevlig helg!!! ❤️

Torsten, jag och Olaf. 

ASIH

Idag har jag varit i sjukvårdens grepp. Strax efter frukosten i morse ringde en sköterska och berättade att mitt hb (blodvärde) var lågt. Sen sa hon att hon beställt blod och att jag skulle komma in och få två påsar blod och även ett koksaltdropp. Så jag klädde på mig, packade väskan och pratade med Mats om skjuts. 

När jag kom till ASIHs kontor så fick jag en säng och sen satte sköterskan igång den första blodtransfusionen. Under dagen har jag sen fått en påse blod till och en liter koksaltlösning. Det tog ungefär 7 timmar, men ska förhoppningsvis få mig att må bättre. 

Imorgon ska jag få ytterligare en påse blod och en medicin mot högt kalkvärde. Men sen är jag klar.... för ett tag. 

Kafferep

Igår var det dags för årets kafferep. Det har ju blivit en riktig sommartradition och något som många ser fram emot. Den senaste veckan har Kicki, Alex och jag bakat och förberett på olika sätt. Mest Kicki och Alex men lite har jag orkar med. 

Så igår eftermiddag satte vi igång kaffet och började lägga upp kakor, med god hjälp av vår granne Lotta. 

Klockan 15.00 började gästerna komma. Totalt blev vi 19 personer. För första gången på 11 år kunde vi inte vara utomhus, men det ordnade sig ändå. Alla turades om om sittplatserna och verkade mycket nöjda. Kakorna och bullarna gick ner utan större problem. :)

Tankar och tårar

Den senaste veckan har till och från varit jobbig. Jag har inte mått riktigt bra utan att kunna säga vad som är fel. Dessutom har jag varit trött, men det kan ju vara kvar efter resan och anspänningen kring den. Men allt det här har gjort att energinivån varit låg och orken med. 

När det strular med maten, dvs att jag har svårt att äta, eller när jag mår dåligt på något sätt påverkar det ofta humöret. Så det har blivit en hel del tårar, ibland helt utan förvarning eller förklaring. Jag kan inte ens skriva det här utan att tårarna rinner. 

Det är klart att jag funderar på varför jag blir ledsen och en sak som slagit mig är - är det verkligheten som kommer ifatt mig? Sen jag fick beskedet, om ingen mer behandling, har jag kanske jobbat på med att hålla mig uppe och så har det varit resor och besök. Nu kom jag till Malmön och slappnade av mer än tidigare och då kom kanske allt ifatt....  jag vet inte. 

Jag blir ofta ledsen när jag känner att jag inte klarar av att göra saker som tidigare varit vardagsgrejer. Det är frustrerande att inte klara enkla saker utan hjälp och det känns ofta orättvist. Så tårarna lär fortsätta att rinna både titt som tätt. 

Blixtvisit

Med jämna mellanrum måste jag åka till Stockholm för att sjukvården (ASIH i mitt fall) ska hålla koll på mig. De behöver ta blodprov, kolla medicinering och eventuellt sätta in behandling för något som inte är riktigt bra. 

Nu har jag precis gjort en sån resa hem och jag måste säga att det gick över förväntan. Jag åkte till Stockholm i söndags och tisdag kväll var jag tillbaka på Malmön. Så skönt. Det här gick tack vare att ASIH var så på hugget och tog sina prover och gav mig de behandlingar jag behövde väldigt snabbt och smidigt. Jag är väldigt tacksam för det, eftersom jag känner att jag mår bra av att få vara på landet och det hade de tydligt lyssnat på. 

Jag vet att många klagar på sjukvården och många har rätt till det. Men jag har verkligen haft tur med att hamna rätt och träffa rätt personer. 

Bra start...

Ja, idag fick jag en positiv start på dagen. Jag vägde mig (vilket jag gör ca 1 gång/vecka) och jag hade inte tappat nån vikt sen förra veckan. Det kan ju verka lite men med tanke på att jag kämpar med maten så blev jag glad. 

Nu tycker jag att det har gått ganska bra att äta den senaste tiden. Inte så att jag får i mig några stora portioner men jag har kunnat äta de flesta gånger. Men vågen har visat att jag går ner ändå... därför var det så skönt att den idag stod stilla. 

En liten "seger" är också en seger.